EXTRA EXTRA

Familjen Bitén sticker till Thailand!

Carros mamma fyller jämnt och bjuder med barnen till Thailand. Så på min födelsedag, den 2a december, bär det av till Koh Lanta. Det är vi och våra barn, Carros syster med familj, Carros morbror med familj och slutligen mor Annika och Erik. Sammanlagt 14 personer. Undra om vi får ett eget plan?

Hur som helst, här ska vi bo
http://www.fritidsresor.se/resa/thailand/koh-lanta/blue-village-exotic-chada-beach-resort--spa/?season=vinter-08-09
(kolla gärna på de stora bilderna)

Det blir fantastiskt! Och vi har redan diskuterat olika flyktvägar om tsunamin kommer...

Fnys. Relaxen ska göras om och en bar ska byggas. Men allt har självklart ett pris...!

Nu är det dags för den dagliga gitarrtimmen. Försöker lära mig spela gitarr. Hittills fixar jag "Tom Dooley", "Joshua fought the battle of Jericho" och "Blowing in the wind". Förhoppningen är att jag kan ställa ut min gungstol på altanen i sommar, för att sitta i den och jamma. Verkligheten lär väl bli en annan men det är en mysig vision. 

Jag tänker mig något sånt här:

http://www.youtube.com/watch?v=xTGKzWDakK8

Att få köpa vit soffa och två vita fåtöljer mot ett sittplatskort på hockeyn är den bästa dealen jag gjort någon gång!! Kunde aldrig förlika mig med dom brungråa, barnvänliga (ur smutssynpunkt) sofforna vi hade innan. Visst, barnen kunde äta mackor i soffan och snora ner, klättra med kladdiga små fingrar utan att man såg ett spår. Dom passade också jättefint till den svindyra fondtapeten vi satte upp i vardagsrummet när vi flyttade in i vårt nya hus. Men jag har alltid haft vit soffa och vita väggar, van att snabbt kunna ändra färg med ett par nya kuddar... Nu kände jag mig plötsligt låst. Hämmad! Oförmögen att få till rummet som jag ville ha det. Ingenting som jag tycker om passade till dessa två brungråa monster! Och inte kunde man ha vilka gardiner som helst till den där fondväggen heller... Det tog lång tid innan jag försiktigt vågade andas om önskemålen att få köpa vit soffa och måla över tapeten, visste ju vilken reaktion jag skulle få... Men passade ändå på att be min kära sambo om att få måla över tapeten i hallen också när jag ändå var i blåsväder. Gick över förväntan. Adam börjar bli van vid mina infall och jag tror att han egentligen tycker att det är kul även om han aldrig skulle erkänna det. Men nu har jag mina vita möbler och enfärgade väggar och jag är i harmoni, vilken lycka! Få se hur vi ska ordna pengar till sittplatskortet nästa år, vi har ännu inte betalat av möblerna... Nåväl, nu har jag börjat snegla på relaxrummet i källaren, vilket jättebra sy/hobbyrum det skulle bli till mig :-) Bearbetningen har börjat, fortsättning följer!
//Carolina

Ok, förra - och enda - inlägget skrevs för närmare nio månader sen. Det är tydligt att tröskeln var mer svårforcerad än vad vi trodde.

Nåväl, nio månader senare och det har inte hänt särskilt mkt på Kilgatan eller i våra barns utveckling. Vi har firat jul hemma hos oss och Carro har sytt nya kuddfodral till vår soffa... vilket förresten påminner mig om en överenskommelse jag och min underbara livskamrat har. Hon har länge trånat efter vita soffor, av någon anledning lyckades hon få det till att det faktiskt var praktiskt när det alltid finns två smutsiga småbarn i närheten. Klorin löser allt! Till slut så kom vi överens om att hon fick köpa en ny tresits-soffa och jag får köpa ett sittplatskort till hockeyn nästa år. Men det är väl allt som hänt också. Vi börjar från noll här och nu, och blickar framåt i stället.

Nu har det varit -20 i två veckor eller liknande och jag börjar vara ganska less. På morgnarna är cykeln knappt brukbar, barnen klättrar på väggarna av tristess och man sitter fast i hemmet. Nu får det vara nog! Senaste rapporten är att det vänder på lördag, - 3 är budet. Taget, säger jag.

Godmorgon! Klockan är 08:33 onsdagen den 28 maj 2008, solen skiner ute, AC:n flåsar inne, Sam Cooke & the Soul Stirrers glöder i högtalarna på den mackjärnsliknande cdn och ännu en blogg har sett dagens ljus.

Vi som bloggar heter Adam och Carolina och det här är våra barn Love (snart 2) och Holly (8 mån).

Bloggen handlar om vår familj, vårt liv och våra tankar. Vi tänker oss att en sån här blogg ger våra nära och kära i andra delar av landet, som inte kan finnas här med oss för jämnan, en chans att ändå hänga med i svängarna.

Såja, då var första inlägget avklarat. Det känns som en tröskel man måste över.. nu är det utförsbacke.