onsdag 18 februari 2009


Fnys. Relaxen ska göras om och en bar ska byggas. Men allt har självklart ett pris...!

Nu är det dags för den dagliga gitarrtimmen. Försöker lära mig spela gitarr. Hittills fixar jag "Tom Dooley", "Joshua fought the battle of Jericho" och "Blowing in the wind". Förhoppningen är att jag kan ställa ut min gungstol på altanen i sommar, för att sitta i den och jamma. Verkligheten lär väl bli en annan men det är en mysig vision. 

Jag tänker mig något sånt här:
Att få köpa vit soffa och två vita fåtöljer mot ett sittplatskort på hockeyn är den bästa dealen jag gjort någon gång!! Kunde aldrig förlika mig med dom brungråa, barnvänliga (ur smutssynpunkt) sofforna vi hade innan. Visst, barnen kunde äta mackor i soffan och snora ner, klättra med kladdiga små fingrar utan att man såg ett spår. Dom passade också jättefint till den svindyra fondtapeten vi satte upp i vardagsrummet när vi flyttade in i vårt nya hus. Men jag har alltid haft vit soffa och vita väggar, van att snabbt kunna ändra färg med ett par nya kuddar... Nu kände jag mig plötsligt låst. Hämmad! Oförmögen att få till rummet som jag ville ha det. Ingenting som jag tycker om passade till dessa två brungråa monster! Och inte kunde man ha vilka gardiner som helst till den där fondväggen heller... Det tog lång tid innan jag försiktigt vågade andas om önskemålen att få köpa vit soffa och måla över tapeten, visste ju vilken reaktion jag skulle få... Men passade ändå på att be min kära sambo om att få måla över tapeten i hallen också när jag ändå var i blåsväder. Gick över förväntan. Adam börjar bli van vid mina infall och jag tror att han egentligen tycker att det är kul även om han aldrig skulle erkänna det. Men nu har jag mina vita möbler och enfärgade väggar och jag är i harmoni, vilken lycka! Få se hur vi ska ordna pengar till sittplatskortet nästa år, vi har ännu inte betalat av möblerna... Nåväl, nu har jag börjat snegla på relaxrummet i källaren, vilket jättebra sy/hobbyrum det skulle bli till mig :-) Bearbetningen har börjat, fortsättning följer!
//Carolina
Ok, förra - och enda - inlägget skrevs för närmare nio månader sen. Det är tydligt att tröskeln var mer svårforcerad än vad vi trodde.

Nåväl, nio månader senare och det har inte hänt särskilt mkt på Kilgatan eller i våra barns utveckling. Vi har firat jul hemma hos oss och Carro har sytt nya kuddfodral till vår soffa... vilket förresten påminner mig om en överenskommelse jag och min underbara livskamrat har. Hon har länge trånat efter vita soffor, av någon anledning lyckades hon få det till att det faktiskt var praktiskt när det alltid finns två smutsiga småbarn i närheten. Klorin löser allt! Till slut så kom vi överens om att hon fick köpa en ny tresits-soffa och jag får köpa ett sittplatskort till hockeyn nästa år. Men det är väl allt som hänt också. Vi börjar från noll här och nu, och blickar framåt i stället.

Nu har det varit -20 i två veckor eller liknande och jag börjar vara ganska less. På morgnarna är cykeln knappt brukbar, barnen klättrar på väggarna av tristess och man sitter fast i hemmet. Nu får det vara nog! Senaste rapporten är att det vänder på lördag, - 3 är budet. Taget, säger jag.